Ledig eller inte ledig – det är frågan
2010-07-25 08:16:03 av Charlotta Zingmark
Av mina i begynnelsen till synes oändliga sex semesterveckor återstår nu två. Två tredjedelar av sommarledigheten har alltså passerat, och det har verkligen varit sommar i kubik hela vägen. En månad av sol och värme vid havet i Umeåtrakten och i Stockholms skärgård. Fantastiskt härligt och lättsamt sommarliv. Tunna sommarkläder, strandliv med barnen, 25+ i vattnet, frukost, lunch och middag på altanen. Kära återseenden med glada sommarvänner och gott om motivation till fysisk rörelse, såsom tennis, power walks och simturer i havet. En sund själ i en sund kropp! Ja, för jag har faktiskt till och med hunnit med att läsa några böcker i sommar, och fler ska det bli.
Jag kan dock inte låta bli att begrunda begreppet "ledighet". Vad innebär det egentligen att vara ledig? Handlar det blott och bart om att ta en paus i den verksamhet som genererar klirr i kassan? Ja, i så fall har jag i sanning varit ledig sedan dagen före midsommarafton. Ingen research, inget spånande av nya artikelidéer, inget artikelförfattande. Och följaktligen inget att fakturera. Jag lade i stället på ett glödande kol före midsommarafton, just för att kunna ta denna paus i lönearbetet.
Men ledig? Nja. Semester på landet tillsammans med familjen är knappast liktydigt med lata dagar i solstolen från morgon till kväll, följt av långa kvällar där maken och jag filosoferar om livet över ett glas vitt i lugn och ro på altanen tills solen går ned vid horisonten. Visst finns det inslag av både det ena och det andra. Men efter några ringrostiga dagar i semesterns början, då samtliga familjemedlemmar försöker komma in i ledighetsmatchen efter en lång termin av dagis, skola, jobb och vardagsrutiner, infinner sig en annan sorts vardag. Sommarlovsvardagen. Och den innebär för familjens vuxengäng de facto fler arbetsuppgifter än vad den vanliga vardagen innehåller. Tre måltider ska fram på bordet varje dag, i stället för två. Föräldrarna finns nu till hands hela dagarna och förväntas rycka ut när barnen behöver hjälp med något göromål, ett nytt plåster, någon som läser saga eller kan hjälpa till att coacha barnen i den understundom svåra konsten att hitta-på-något-att-göra-när-allt-man-brukar-tycka-är-kul-känns-tråkigt-och-man-inte-får-spela-data-eller-se-på-film. För i vår familj har vi regeln, som vi nääääästan aldrig tummar på, att "ingen film/dataspel efter kl 10 och före kl 17".
Efter en månad är jag nu så inne i semesterutinerna att jag till och med nästan slutat hallucinera om en diskmaskin på skärgårdsön, utan tycker att det går ganska fort och lätt att handdiska. Jag har blivit fena på att ta vara på stunderna i solstolen och har alltid traven med de senaste olästa tidningarna + boken och läsglasögonen (nya för i sommar - yipeeee!) redo, samt kaffe i termosen – bara att hälla upp. Och min man och jag har blivit riktigt bra på att våga be den andra om en stunds egentid för att exempelvis springa en runda i skogen eller bada bastu. Utan att känna "Inte ska väl jag…".
Fast om två veckor, när jag intar min plats på Garbo igen, inträder en annan sorts…..om inte ledighet, så….frihet. Friheten att få tänka mina egna tankar en hel arbetsdag. Inte behöva laga lunch till någon, utan min vardagsvana trogen äta god sushilunch med mig själv och en tidning. Eller med någon kollega eller vän. Förvisso utan de natursköna omgivningarna, skogen och havet. Men var sak har sin charm. Och summan av själva ledigheten är nog tämligen konstant.
Kommentarer
Lämna en kommentar